God Jul!

Headhuntad

Nu får sambon konkurrens. Tidigare har han blivit "headhuntad" för diverse jobb, tror han bara har sökt en tjänst i hela sitt liv. Men denna gång är det min tur. Känns lite coolt och man blir faktiskt lite mallig, därav detta inlägg! Det var en rektor på en skola i Stockholm som ringde mig och undrade om jag var intresserad av att ta en klass 1dag/vecka, hon hade fått mig rekommenderad! Tyvärr var det fel dag, så jag fick tacka nej, men ändå lite kul kändes det!

Dan före dan före...

Nu är allt snart klart inför årets höjdpunkt. Granen är klädd, maten inhandlad, klapparna likaså, grovstädningen gjord...dock har vi kvar paketinslagning och matlagningen...men något ska man väl spara eller hur?

Hur kommer det sig att jag har utvecklas till att bli den veligaste personen på jorden? Bara valet av hundras tog nästan fyra (!?) år...nu velar jag ang. en så löjlig sak som ett hundtäcke...jag har redan köpt det en gång, men det var för stort så grannen köpte det av mig. Nu vill jag köpa rätt storlek, tyvärr finns det inte i butik utan jag måste köpa det på nätet. Och då blir täcket 125 kr dyrare än när jag köpte det på nätet...

Skäms

Jag får be om ursäkt, allra ödmjukast dessutom. När jag läser mitt tidigare blogginlägg så får jag skämmas för stavfel, syftningsfel och meningsbyggnad. Jag får skylla på lyckan... Handen skrev onekligen fortare än den skulle.

Lycklig

Det är glädjande nog inte bara jagsom är lycklig åt all denna underbara snö. (Barnen gillar det förstås men de räknas ju inte. De måste gilla snön för det säger barnmanualen, ALLA barn gillar snö står där att läsa, eller hur?) Valpen och jag skuttar lika glatt och högt ii den djupa snön, på vissa delar sjunker jag ner ända till knäna och jag bara skrattar. enda smolket i bägaren var den usla plogningen av vår väg... En dagen for bilarna hit och dit, en man kom till min dörr och frågade om han möjligen kunde få låna en spade för att gräva ut sin bil, visst svarade jag. Tror ni människan ställde tillbaka spaden, nope den lämnade han vid vägen och INTE där han tog den...

Igår mötte jag en bil i väldig fart, eftersom jag hade närmast till en mötesplatsficka lade jag i backen och backade de få metrarna tillbaka. Men tror ni människan hade tid att vänta? Nej, hon försökte klämde sig förbi min bil, vilket resulterade att hon hamnade i diket. När jag klev ur frågade människan om jag möjligen kunde dra upp hennes bil. Nope svarade jag, men om du inte haft så bråttom så hade du varit framme nu...avslutade jag med och hoppade in i min bil för att köra vidare... Nu hoppas jag att det inte var vår snälla granne som fick henne ur diket, utan att denna trista typ fick ta sig upp själv...

Borde, borde, borde...

Det är mycket jag borde göra: vara en bra mamma, god sambo, flitig hushållerska, positiv hundaktiverare, effektiv student, inspirerad julmats-kock, god granne, engagerad trädgårdsmästare/alltiallo, roande bloggare och punktlig skoltaxichaufför...

men jag har blivit en lat livsnjutare...med andra ord en latmask...