Lycklig

Det är glädjande nog inte bara jagsom är lycklig åt all denna underbara snö. (Barnen gillar det förstås men de räknas ju inte. De måste gilla snön för det säger barnmanualen, ALLA barn gillar snö står där att läsa, eller hur?) Valpen och jag skuttar lika glatt och högt ii den djupa snön, på vissa delar sjunker jag ner ända till knäna och jag bara skrattar. enda smolket i bägaren var den usla plogningen av vår väg... En dagen for bilarna hit och dit, en man kom till min dörr och frågade om han möjligen kunde få låna en spade för att gräva ut sin bil, visst svarade jag. Tror ni människan ställde tillbaka spaden, nope den lämnade han vid vägen och INTE där han tog den...

Igår mötte jag en bil i väldig fart, eftersom jag hade närmast till en mötesplatsficka lade jag i backen och backade de få metrarna tillbaka. Men tror ni människan hade tid att vänta? Nej, hon försökte klämde sig förbi min bil, vilket resulterade att hon hamnade i diket. När jag klev ur frågade människan om jag möjligen kunde dra upp hennes bil. Nope svarade jag, men om du inte haft så bråttom så hade du varit framme nu...avslutade jag med och hoppade in i min bil för att köra vidare... Nu hoppas jag att det inte var vår snälla granne som fick henne ur diket, utan att denna trista typ fick ta sig upp själv...