Busy, busy...

har jag varit idag. Började förmiddagen med att hänga tvätten, som jag ständigt glömt. Tror att det har åkt i maskinen för femte gången, innan jag kom ihåg den...Kaninen hade kissat ner alla mina jeans så det började bli nödvändigt med en tvätt, som dessutom fick komma ur maskinen och torka...

Fortsatte med att gräva i min sista rabatt. Ganska trist göra med det är kul när det blir fint. Dock saknas en hel del växter, som måste införskaffas vid tillfälle. E försvann upp till granntjejen vid elva för att leka. M var snäll och följde henne dit. F somnade, men bara för att ge oss en kort stund andhål. Hon vaknade efter bara 25 min, hur orkar den ungen är en gåta...

Var iväg på hundkurs vid Årsta Slott. Jag var bara bisittare, tämligen lärorikt. Gott med lite varmt kaffe i den kalla vinden, hemma igen efter två timmar. Nu skrek rabatten igen, den ville bli färdigt. Det blev den nästan, ryggen gav upp och timman blev sen.

Hann också skrämma iväg höken, när han/hon gjorde ett försök att få grannens hönor till middag.

Nu ikväll ska jag fortsätta njuta av Tv-serien Rome, hann med två avsnitt igår kväll och tänker göra detsamma ikväll.

Dagens bild, blir på Nellie. Tycker att hon är tjusig för att vara 10,5 år. Funderar på om hon ska få gå med på hundkursen, trotsa devisen att "man inte kan lära gamla hundar att sitta"...

Lönehelg

var det visst idag. Vi tänkte inte direkt på det när familjen lastades in i bilen och kördes till Coop Forum. Ooops så mycket bilar, sa S. Första kvarten gick över förväntan F satt stilla och tittade...därefter kom ju frukten med muta (=banan) och ytterligare en kvart förflöt lugnt. Men bland brödet började det, först lågmält gåå, sedan något högre Gåå för att tillslut eskalera till ett vrål GÅÅÅ!! Och visst fick hon som hon ville. Hon sprang som en furie inne på bygg med pappan efter sig. Hon först skrattande och pappan efter frustande...

Gnage har varit ute på promenad i sin nya ROSA sele. Mamman i huset glömde bort detta med att det är en stor kanin vi köpt och insåg raskt att den selen blir inte långvarig...Han skuttade och skuttade, åt lite gräs. Han provade även på att skutta lös i gamla hund/hönsgården. Den blir perfekt nu snart när han får äta gräs och annat grönt fritt.

Duschade hundarna, mot deras vilja, nu i kväll. Jösses hur mycket smuts får det plats på en så korthårig hund???? Tvättvattnet var alldeles grått och då är det inte så länge sedan jag tvättade dem. Eller kanske, faktiskt!

Sitter och msn:ar, samtidigt som jag skriver detta. Inte helt lätt, fast det kan också bero på att F klättrar på mig samtidigt.

Vilken dag (igen)!

Lite kallare än igår men fortfarande så fint och så vackert. Tjejerna har sin lediga dag idag, så då är det tillåtet att kolla "morgon-TV", vilket de gjorde. Jag hann med att pyssla lite, mest msn:a med svägerskan. Sedan var det dags att gå ut, Gnage skulle ju kollas. Det stod två rabatter och skrek: rensa mig, gjorde lite halvhjärtade försök i båda. När jag hade ledsnat på det tog vi ut RallyBalle på en kissrunda. E tog vägen via hästhagen och kom hem med en stor bukett vitsippor...

Lunchen intog vi i Nynäshamn, dit vi styrde kosan. Det blåste ganska kallt från havet, men vi hittade ett guldhål. Ena glassbaren hade öppet med intilliggande uteservering i lä. M och E satte i sig en enorm mängd med glass och F lyckades äta en hel strut utan att spilla på kläderna, otroligt!!! Därefter tröttnade F och det var läge att åka hem igen.

Hemma väntade Hampus och Hanna, de ville fira M i efterskott, så det blev glass igen. Kanske är dags att dra åt "glass-handbromsen", sommaren har ju inte ens börjat...Middagen avnjöts i solen, ackompanjerat av fågelkvitter, hästgnägg (och gnälliga ungar)

Förresten F har prövat en ny sportgren. Åka cykel nedför altantrappan. Inte att rekommendera meddelar hon, det gjorde ONT!!! Resultatet blev ett skrapat ansikte och en jättebula i huvudet.

Utbrytarkungen (drottningen)

F har ju alltid och kommer troligen alltid vara steget före de flesta andra, barn såväl som vuxna. I ett försök att få henne att sova middag igår, klättrade hon först ur vagnens fempunktsele och därefter ur vagnen. Hon kom glatt springande mot mig i strumplästen...Jag blev lite frustrerad och bar upp henne till sin spjälsäng. Hon skrek och sprattlade. Då jag la henne verkande hon nöjd. Visst hon var trött, men vilja somna i sin egen säng dagtid ??! Hon fick sin Apis (gosedjuret och inget annat) nappen och blev omstoppad. Hon gnölade lite. Jag gick ned allt var tyst, SUPER tänkte jag!

Efter ca 20 minuter hör jag hur hennes dörr öppnas och hon kommer smygande (så smygande en 20 månaders bebis nu kan) nedför trappan, snor min mobil och nästan springer upp. Jag efter det gäller att få tag i telefonen innan hon knappat någon större skada. Min största fundering gäller hur hon kom ur sängen och hur hon kunde komma ur sitt rum...Kan tillägga att hon inte sov mer än 15 min den dagen...

Utmattad somnade F utan att försöka klättra ur sin säng, puh!!! Men i morse kom hon...gick in och väckte M och E med ett högt EJE! Så nu är det väl till att lägga tak över sängen, gallergrind eller kanske kompostgaller, vad tror ni?

Eran är slut

Anade nog att det inte skulle funka. Efter tre tappra försök meddelade M att det inte var aktuellt med fler träningar...Lite synd tyckte jag som försökte peppa henne, men den "gubben" gick inte. Hon hade verkligen sett fram emot att spela fotboll och talang har hon (enligt pappan) men det var för många barn som hon inte kände och då blir det ju på tok för läskigt...Tur att jag hade med mig kameran och fotade som tok gång 2, annars hade vi ju inte haft bildbevis...

Eftermiddagen blev ju fantastisk igår, helt plötsligt sprack det ju upp och värmen kom...Efter en skön hundpromis, med grannen i skogen var det ju dags för dagishämtning. Jag lovade grannen fika mot att hon såg till att jag inte behövde ta med mig F till dagis...Eftermiddagen avslutades med en kaffe och glass i solen. Tack Maria!

Akutbesök hos tandläkaren

är ju aldrig roliga! Har haft ont i munnen under en veckas tid, har hela tiden trott att det var ett munsår som var boven i dramat. Men igår började det verkligen göra ont i käkbenet, hm...tog en Voltaren och en stund senare att jag inte ont alls. Nu verkade det inte vara något litet munsår...Kunde inte sova inatt på den onda sidan, vaknade med halva ansiktet "borta" och S tyckte att jag såg sne ut.

Gick ut med hundarna på en skön långpromis. När jag kommer hem har S redan ringt och fått en akuttid (va, samma dag till min ord. tandläkare!!!) Det var ju bara att ställa in besöket som var planerat, en gammal kollega till mig. Vi lyckas aldrig träffas, eftersom det ska helst vara någorlunda friska barn (inte lätt när det är fem!!) Mormor och morfar ringdes in. Jodå de var lediga och kunde komma, toppen!

Körde M till dagis. Mormor och morfar var redan hemma när vi kom hem. E och F överlyckliga! Hann med en fika, innan det var dags för domen!

Fick av tandläkaren höra att det avbokat en patient till min förmån. Hon tittade noga och kunde konstatera ett MUNSÅR...Pinsamt eller???! Tittade lite extra på visdomstanden och tyckte väl att den borde kanske drag ut så småningom. Inte utan sövning, blev mitt svar!

Nu sitter jag här och lyssnar på E och F som leker med sin kusiner...Intensivt men underbart!

Nu har han kommit

M:s lilla Gnage. En liten rackare på 11 veckor, ja liten och liten han är ju rätt stor för sin ålder. En grå/vit vädur, av rasen Lilla Tysk. Tydligen en ras sedan 1912 och en blandning mellan fransk vädur (stor) och dvärgvädur (liten). Då blir det ju en mellanstor, slutvikten ska ligga runt 3.5-4kg.

M är eld och lågor...Hon fick honom i födelsedagspresent. Ja egentligen fick hon en tom bur i present och på eftermiddagen åkte hon, E och pappa till Saltsjöbo för att hämta hem honom. Hon är fortfarande speedad och pratar bara om Gnage.

Ja namnet ja, först skulle han heta Stampe (föga orginellt) mamman föreslog Gösta (det röstades snabbt ner) Plötsligt från ingenstans säger M "han ska heta Gnage för han gnager ju"

(Jag har hela tiden vetat att inom M (och alla mina andra barn) finns det en trogen AIK:are=Gnaget. Det gäller bara att vänta ut dem. Detsamma gäller min ena gudson F. Han säger sig vara en trogen Djurgårdare. Jag hyser ingen oro, eftersom jag vet att när han blir vuxen nog att kunna stå emot påtryckningar så förstår han att AIK är det enda laget!!!)

I eftermiddag blir det ett kalas av ministorlek. M har bara bjudit tre kompisar, bara sexåringar. Kan inte säga annat än att det känns bra ur mammaperspektiv. Då det inte blir så mycket att fixa med. Det är förädiskt väder ute idag, ser skönt ut men det är grymt kallt och blåsigt... Stackars Gnage som har sovit ute i natt...

En syn för Gudarna

var det igår kväll. I skydd av anonymiteten (stavas det verkligen såhär????) vågade jag mig på aeorobics och inte vilket pass som helst utan hela 75 min!?!! Kände mig lite som M brukar göra i nya sammanhang, alla verkade känna varandra och framme vid spegelväggen satt "klicken" de som tom var tjenis med instruktören. Ja du läste rätt jag befann mig i en lokal med spegelvägg. Ruskigt otäckt när man inte kan komma undan sin egen spegelbild. Fast om man håller sig i hörnet närmst dörren så ser jag inte mig själv iallafall. Dessutom nära till utgången!

Den som någon gympat med mig vet om mina svårigheter. Koordinera ben och armar funkar inte, särskilt inte om man samtidigt ska förflytta sig. Vet inte om problemet ligger i att jag aldrig räknar utan går på magkänslan...

Instruktören inleder med att fråga om det är några nya med denna gång. Ingen annan räcker upp handen, sådeles gör inte jag det heller... Vi värmer upp med en kortare stegsekvens, det går bra. Jag hänger med. Sedan är det dags för styrkan, här känner jag att jag har övertaget. Flera av min med motionärer lägger av...alltid något!

Därefter börjar det. Jag förstår att alla steg vi gör så småningom ska bli till ett...Det värsta är att jag nog är den enda som inte kan förutse stegsekvenserna, dvs bara jag som inte varit med förut. Tack och lov har jag en tjej framför som gör lite fel samt ytterligare en som inte orkar särkilt mycket (fast hon gör allt rätt). Instruktören beblandar sig med oss motionärer för att vägleda och peppa, men hon kommer aldrig till mig. Så antingen är jag urusel eller dess raka motsatts.

Jag kan inte låta bli att titta på en tjej som står framme vid spegeln. Hon tycker att hon är jordens snyggaste och slänger med håret, putar med behagen och står i, som om detta vore en uttagning till Playboy eller Moore magasin. Själv har jag mystiskt nog blivit förflyttad inåt mitten och jag kan själv skönja mig i spegeln...Jag tror inte att detta ska leda till några modelljobb utan jag försöker förminska mig än mer...

När passet är slut kan jag stolt konstatera att jag nog satt 17 av de 25 olika stegen och att jag är ganska trött såväl fysiskt som psykiskt (mental utmattning).

Istiden är här

Att det regnar kan jag leva med. Både växterna och jag behöver det, dock inte av samma skäl. Jag behöver det för att ta mig tid till att fixa allt som behöver fixas inne...och det är inte lite det...Växterna behöver det eftersom de måste lagra vatten inför sommaren, då jag inte kommer att vattna dem... Men kylan!??!

T.o.m tjejerna tyckte att det var för kallt imorse. De kom snabbt in och påminde mig om deras överdragsbyxor (första gången på väldigt länge som de själva ville ha med dem). M tog faktiskt med sig mössan också. När det sen var dags för F att sova var det bara att plocka fram åkpåsen igen...kändes lättare än att kränga på henne vinteroverallen...

Hundarna svassar runt altandörren för att gå ut, men ack vad de bedrar sig för efter en blixtvisit ute rusar de snabbt in till soffans solstrålar igen.

Får se hur kul det känns att stå med två små frusna barn vid "ringside" igen för att beskåda M:s framsteg med fotbollen. Antar att det är lager-på-lager principen som gäller...

Ny era i mitt liv...

har i dag tagit sitt första trevande steg. Jag har idag fått inblick i hur det är att vara "fotbollsförälder". Stod där vi plankanten och tittade på när äldsta dottern gjorde debut i fotbollsskolan. De var tre tjejer och elva killar. M och bästa kompisen stod vid sida av och iakttog de andra. Gjorde några försiktiga dribblingar, stannade upp och återigen iakttog. Långt borta var den tuffa, kaxiga sexåring som vi oftare och oftare får se här hemma. Nu såg hon plötsligt liten ut.

I halvtid ringdes en kvinnlig tränare in. Då tinade tjejerna upp kunde slappna av lite och ett och annat leende kunde skönjas... Men så blev det dags för match, visserligen tre mot tre, men ändå. Bästa kompisen tog för sig mer och mer, gjorde några helt oavsiktliga tunnlar och finter på motspelarna. M sprang mest efter lite försynt. Plötsligt ramlade bästa kompisen och allt självförtroende var som bortblåst. Plötsligt stod där två ledsna små tjejer, som grät ikapp. Elaka mamman väser i M:s öra "Nu går du in på plan". Varpå M springer in storgråtande, till snälla fröken som tar henne under sina vingars beskydd. Som tur var så var det endast 5 min kvar av dagens träning. Snabbt bestämde bästa kompisens pappa och jag att det blir till att köra 2 ggr/v för att få tjejerna varma i kläderna. Alltså nu vet jag vad jag har att göra 2 kvällar i veckan...gasta på förtvivlade barn från "ringside"

Detta fantastiska väder

Hur underbart är inte livet just nu? Värmen är här på snabbvisit, men det är ju inte vilken värme som helst.

Helgen inleddes med ett dop. Igår åkte vi till Spånga k:a, otroligt vacker. Där väntade våra bekanta och tidigare grannar från Åkersberga. Deras äldste son skulle döpa sin lille Gustav. Väldigt märkligt, jag som suttit barnvakt åt honom, (pappan alltså), nu stod han där stolt med sin förstfödde...Har jag blivit gammal eller ?!!!!

Fanny underhöll i kyrkan, pekade på allt och talade med hög högröst om vad hon pekade på. Till slut vann hon och fick "ljuddämparen", fast den tog hon ur och fortsatte prata....
På dopfikat for hon som en ettermyra, vet inte hur många mil hon sprang...Vi var en tur nere vid gravarna. Moa och Ellen gick förundrat och läste på stenarna. Moa säger tänkvärt när vi går därifrån "Det gör inte så mycket om en gammal dör, för de har ju levat. Men när barn dör är det synd för de har inte levt så länge"

Ingen av tjejerna sov på vägen hem, så det blev liv i luckan när vi kom hem. Tre JÄTTETRÖTTA, arga, ledsna och skrikande små människor. Jag tog med mig grannen ut på en hundpromenad!! Smart men en aning elakt, kan tyckas.

Ha ett fortsatt skönt vårväder!

Än lever den gamla lusen

Nu har jag äntligen hittat mitt gamla lösenord och användarnamn. Illa, när man reparerar datorn och inte sparar alla olika lösenord och användarnamn....

Kan inte riktigt komma på något kul att skriva om idag, utan det är mer ett bevis på att jag lever, även i cyberrymden...

Jag hoppas och tror att detta bara är starten på ett långt bloggande, eller??? Kort och gott jag kör tills jag tappar lusten.

NU ska jag ut och mysa i solen, medan mini SOVER!!!! Sedan är det bara att dra på sig gympadojjorna och knata ner till dagis, för där står bilen...