Eftersom jag har förlagt mina glasögon, med resultatet att jag inte ser tv:n, så gick jag trots att det var lördagkväll tidigt till sängs. Smög in i rummet, lyfte ljudlöst på täcket för att inte väcka F... Jag la mig skönt på min lyxiga Tempurmadrass och verkade inte ha väckt henne. Då gjorde jag det öderstigra misstaget som skulle få stora konsekvenser. För precis innan jag somnade sa jag tyst för mig själv "Tack gode Gud för att hon inte vaknade" Ville bara visa min uppskattning...
Efter en timme hade jag fortfarande inte somnat, tyckte inte att jag hade ro till att sova. F sov dock fortfarande, djupt och gott... Runt tolvsnåret vakande hon till för att äta en snutt. Hon lades tillbaka i sin säng...Då vaknar M, kissnödig, mörkrädd, törstig...you name it! F vaknar av M:s konsert. Nu vill hon inte komma till ro igen...hon gnäller, står på alla fyra, sätter sig upp. Det enda hon inte gör är sover... Jag halvligger över hennes säng, trycker in nappen, buffar...efter en timme somnar hon...JAA...
Då hörs från E:s rum, gråt... reser mig upp, hittar en ledsen och trött E sittandes i en blöt pöl..."jag har kissat på mig, mamma" Ner efter rena lakan, rena trosor, tvättlappar...Efter en kvart kan jag återgå till min sänghalva, bara för att mötas av en gnällig F. Hon sover, men gnäller i sömnen. Jag inser att jag aldrig kommer att få sova om jag ska lyssna till detta, för jag tänker ju hela tiden att det inte är någon idé att somna nu när hon snart ändå vaknar... Klockan har hunnit blivit 01.46. Jag går in till E för att sova hos henne. "Ska du sova hos mig??" -"Ja F skriker så" -"Stackars mamma!"
Men ack vad jag bedrog mig F har på något mystiskt sätt upfattat att jag gått...Nu SKRIKER hon...masar mig tillbaka...Bara att börja om med buffandet. Klockan är nu 03.17, huset är tyst...Ska jag våga chansa på att sluta buffa och få sova eller?? Sticker in handen mellan spjälorna i ett försök att buffa henne liggande. En liten bebishand, tar tag i min och griper hårt i sömnen...allt är nästan förlåtet...
Kör en annan taktik "Snälla Gud hjälp mig, så att jag får sova"...fortfarande tyst. Börjar fundera på vem som behöve regnset och vem som behövde bara regnbyxor. E behövde byxorna och M setet..ZZZZ...eller var det tvärtom....ZZZZZZZ
3 kommentarer:
Din stackare... Ovanstående beskrivning övertygar mig om att vi är nöjda med 2 barn... Och S då? S som i sova eller? Själv har jag för första gången på 3½ år fått sova djupt och ostört kl.00-09. Enda haken är att bedriften utspelade sig på bortaplan hos väninna och inte här hemma. Sannolikheten för att detta var en engånsföreteelse är därmed överhängande... Kroppens reaktion var att bli seg och övervilad. Tur att det inte upprepas så ofta då... *ler*
Massa kramar Katrin
Vårt barn hade också frispel i natt vilket avrundades med en sängkissning.
Tur det inte är så här jämt.
Men det där med regnkläderna känenr jag igen. Varför gör man så - jämt?
Kram //Anna
Hinner jag inte annars så läser jag i alla fall en stund innan jag somnar på kvällen - det blir oftast mellan 15 min och en timme. Det kan i lyckade fall förhindra hjärnan från att tänka på regnset och sådant :-)
Man somnar liksom med boken i handen utan att sätta igång olika tvångsfunktioner i hjärnan som hindrar en från att somna.
Kram //Anna
Skicka en kommentar