trodde jag. F är jätteförkyld och hade dessutom sovit gott under dagen...brukar betyda mindre god nattsömn. Mittemellan hennes vakenhet, så kommer M in till oss och talar tydligt om att hon ska sova hos oss. Den ömhjärtade fadern kan ju inte neka henne detta och det slutar med att hon sover gott...mellan oss. Runt tvåtiden, när jag fått vakna för typ femte gången sedan kl. 22, då börjar ena hunden känna sig ensam. Vad gör en hund tror ni som känner sig ensam gör???? Jo, hon ylar...sittandes i barnvagnen under trappen. Det är så synd om henne, tycker hon...men jag då??? Som tur är kan man lura henne lite genom att lägga en filt över henne i soffan och stoppa om henne...knäpp eller???
Just då längtade jag ganska så långt bort, där man kan få sova i fred. Men jag hann precis somna om och påbörja en skön dröm när lill-prinsessan fick för sig att hon behövde mat NU...Vid sex gav jag upp, klädde på mig och gick ut med hundarna. I en timme fick jag vara ensam...
2 kommentarer:
Oj vad bekant det känns. Men det tar inte lång tid tills det är över eller i varje fall blir bättre. Jag vaknade lite halvchockad imorse över att det var andra natten i rad utan något endaste litet barn i sängen.
Kram Anna
Jag är så glad att vi oftast får sova på nätterna :-)
Angående snökaosincidenten så hade jag just fått fullt med snö ner i urringningen när du hånskrattade och körde förbi - men den sensationen glömde jag visst redogöra för i mitt inlägg...
Kram //Anna
Skicka en kommentar