Ur en hunds dagbok II

Känner att jag måste göra min stämma hörd igen. Det var ju ett tag sedan, men jag har inte varit helt kry liksom... Inte riktigt så dålig som matte tycks tro eftersom hon hade mage att släpa mig till farbror doktorn för ett par veckor sedan. Jag undkom som tur var med bara en rakad tass och ett par bloddroppar fattigare... Men glädjande nog fick matte öppna stora plånboken. Hon kanske tänker efter nästa gång!



Det har ju varit en ryslig vinter, tacka vet jag min filt i soffan. Husse han har fattat galoppen och tar mig bara ut för att göra det nödvändigaste men matte...Idag hittade hon dessutom på en ny rolig lek *not*. Vi var ute i skogen och rörde på oss. Eftersom matte inte ansåg att jag behövde min vinterkappa på mig så sprang jag före. Matte tolkade det som att jag var på väg att bli frisk. (Hon fattar verkligen ingenting). När jag började skymta huset (och värmen) rusade jag på ordentligt. Efter ett par hundra meter upptäcker jag att hon inte är med. Herregud tänkte jag ska man behöva hålla koll på henne i skogen också??? Rusade tillbaka uppför berget och kunde inte hitta henne. Efter en stund snubblade jag på henne i en bergsskreva. -"hej tjejen, hittade du matte vad duktig du är" Ser att hon reser upp och går efter mig. Bra, tänker jag och visar vägen denna gång så hon inte försvinner. Men vips är hon borta igen. Fördömda människa, tänka att de är så omöjliga på att använda näsa och ögon! Bara att ta sig uppför backen igen, suck. Letar och tittar och där bakom ett träd står hon. Hon har mage att le med hela ansiktet och utbrista - Att du hittade mig, nu springer du inte så långt före va?? Vaddå tänker jag, har hon inte tappat bort mig??? Men den här gången går jag inte på samma misstag...Rusar snabbt hela vägen hem, vilket resulterar i att jag får stå och frysa vid grinden istället.



Ursäkta att det blev lite långt, men tack för att ni orkat läsa!!!