Här i byn finns det små och stora saker att intressera sig för. Naturligtvis beroende på hur mycket man har att göra...Många är de gånger som vi har skrattat åt dessa livrädda 500kg fyrbeningar, ridhästarna. De fungerar lite likt Roslagsbanan. För att gå (framåt) måste förhållandena vara perfekta. Dvs inte blåsa, stå en båt som inte stod där igår, inte få möte, ha med sig rätt hästkamrater, inte snö, inte vara för varmt...Jag kan hålla på i det oändliga... Vi har vid tillfälle haft besök av dansande hästar på tomten, såväl på gräsmattan som uppfarten...
Nu senast är det de nya vägguppen som spelat sin roll. Genom byn har vi numer bilkö, inte för att förarna äntligen förstått att köra sakta...utan för att hästarna inte vill gå över dem. De försöker med alla medel, stegra sig, hoppa ner i diken, tvärstanna, ta vägen via grannens hästhage (inte poppis) allt för att få sina ryttare att först det farliga i att gå över dessa hemska saker...
Jag har under ett par veckor skådat en häst som blir ledd till ridhuset. Har trott att det har ingått i uppvärmingen av hästen och därmed inte funderat så mycket över det. Men idag fick jag svaret. Ryttaren, en dam som ser ut att kunna detta med hästar, satt på hästen, skrittade fint med raska steg ...ända fram till första guppet...där tog det stopp!!! Hästen försökte med alla ovannämnda övningar för att slippa kliva över...tillslut gick det! Fast med fel växel, ryttaren (eller troligen hästen) hade lagt i backen...Ekipaget backade ca 50 m (?!?)...för att sedan lägga i tvåan och försvinna lungt bort mot skogen... Annat är det när grannens travhästar kommer, de kliver över utan problem, men de skulle å andra sidan aldrig få tillåtelse att bete sig som ridhästarna!
Dagens bild är en arkivbild och har inget med hästarna i bloggen att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar