har jag fått idag. Fick avvärja terminens första slagsmål. Tänk att man aldrig kan få vara utan detta. I femma börjar de ju dessutom att bli så starka. Fick trycka upp killen mot väggen för att ha något att hålla emot. De mindre killen sprang kvick undan, tror jag hann se ett hånflin från honom...Så det blev bara att ringa hem, pappan svarade och bad å sin sons vägnar om ursäkt och skulle naturligtvis ta upp detta med honom (Hoppas att han talar sanning). Har vi varit där förr kanske.
De andra eleverna önskar få tillbaka sin förra lärare eftersom "hon var aldrig sån som du" Tur man inte är ny på banan och därmed inte längre tar åt sig. Nu är det bara att rycka på axlarna och säga "sånt e´livet pysen" (kanske inte riktigt men nära på). En elev ringde efter sin mamma som kom och satt med i klassrummet, eftersom livet har blivit sååå hemskt. Som tur är, är inte just jag den felande länken utan avsaknaden av assistent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar