Kunde det inte få vara sol nu mina sista lediga dagar, detta halvår. När jag dessutom bara har två barn hemma. E är hos mormor och morfar. Men icke, på med denna kladdiga värme...
Nyss såg jag ett spöke komma gående. Läskigt! Vad det var? Grannens halvdöda greyhound. Han ser inget, hör inget, väger inget...kortsagt står redan med ena benet i graven. Ni som har sett en yngre och mer välgödd variant av denna ras vet ju att även de liksom ser ut som vandrande skelett. Han kan inte ha fått ut mycket av promenaden, undrar om han fortfarande kan känna dofter...Fördelen verkar vara att han nu vid 12 år ålder är så skröplig att han kan gå lös (!?)
Nu på förmiddagen ska vi återigen invandera grannens stall, med tillhörande ponny. Får se om det bara blir klappning eller en tur på ryggen. Gissa om M väntar på den 26:e då ridningen startar på allvar.
1 kommentar:
Otäckt med spöken i byn tycker jag.
Fast tjuvar är kanske inte så mycket bättre :-)
//Anna
Skicka en kommentar