torsdag, juni 28, 2007

Jag har aldrig varit så rädd...


i hela mitt liv. Barnen skulle precis sätta sig till bord för att äta middag, när jag får syn på en geting. Inte hela världen tänker jag och hämtar flugsmällan. Men så lättade jag på gardinen för att lättare träffa den lille rackaren. Då upptäcker jag att den inte är så liten utan jätteSTOR. Jag ljuger inte om jag påstår att den var lika stor som min tumme. Först tänkte jag hämta kameran eftersom jag aldrig sett något liknande, men kommer då på att batteriet ligger på laddning och kameran därmed är obrukbar. Den klena flugsmällan gör skäl för sitt namn, den kommer inte mer än reta getingen. Här behövs ett vedträ, typ. Vill säga att bilden här ovanför inte gör geting någon rättvisa, den var STÖRRE


Skickar upp barnen på övervåningen med den pedagogiska uppmaningen att hålla sig där eftersom getingen är jätte FARLIG...Plockar undan alla blommorna, viker bort gardinerna och gör mig beredd, men paniken är väldigt nära...jag vet faktiskt inte hur jag ska tackla den. Skulle kanske ha ringt efter Håkan, han som är alla spindlar och andra kryps vän. Sent om sider flyger den troligen ut genom ytterdörren. Jag hinner inte se annat än dess gigantiska skugga, så jag hoppas att det är ute den är. Mamma häcklar mig och min rädsla -det är ju bara en bålgeting!


Spelar ingen roll STOR och äcklig var den!


Innan idag har jag och två av tjejerna till Hågelby. Där hade vi turen att få beskåda Filiokus Fredrik hans kompisar hajen Håkan och älgen Erik. Lagom kul tyckte mamman medan E och F tjöt av skratt (dock av olika anledningar).



1 kommentar:

AnnaHanna sa...

Tyvärr är all småkryps vän också ganska rädd för just getingar. Löjligt rädd faktiskt, så det var nog lika bra att du inte ringde honom. För om den var så stor så hade den väl stått emot dammsugaren också?
Kramis //Anna