Akutbesök hos tandläkaren

är ju aldrig roliga! Har haft ont i munnen under en veckas tid, har hela tiden trott att det var ett munsår som var boven i dramat. Men igår började det verkligen göra ont i käkbenet, hm...tog en Voltaren och en stund senare att jag inte ont alls. Nu verkade det inte vara något litet munsår...Kunde inte sova inatt på den onda sidan, vaknade med halva ansiktet "borta" och S tyckte att jag såg sne ut.

Gick ut med hundarna på en skön långpromis. När jag kommer hem har S redan ringt och fått en akuttid (va, samma dag till min ord. tandläkare!!!) Det var ju bara att ställa in besöket som var planerat, en gammal kollega till mig. Vi lyckas aldrig träffas, eftersom det ska helst vara någorlunda friska barn (inte lätt när det är fem!!) Mormor och morfar ringdes in. Jodå de var lediga och kunde komma, toppen!

Körde M till dagis. Mormor och morfar var redan hemma när vi kom hem. E och F överlyckliga! Hann med en fika, innan det var dags för domen!

Fick av tandläkaren höra att det avbokat en patient till min förmån. Hon tittade noga och kunde konstatera ett MUNSÅR...Pinsamt eller???! Tittade lite extra på visdomstanden och tyckte väl att den borde kanske drag ut så småningom. Inte utan sövning, blev mitt svar!

Nu sitter jag här och lyssnar på E och F som leker med sin kusiner...Intensivt men underbart!