En syn för Gudarna

var det igår kväll. I skydd av anonymiteten (stavas det verkligen såhär????) vågade jag mig på aeorobics och inte vilket pass som helst utan hela 75 min!?!! Kände mig lite som M brukar göra i nya sammanhang, alla verkade känna varandra och framme vid spegelväggen satt "klicken" de som tom var tjenis med instruktören. Ja du läste rätt jag befann mig i en lokal med spegelvägg. Ruskigt otäckt när man inte kan komma undan sin egen spegelbild. Fast om man håller sig i hörnet närmst dörren så ser jag inte mig själv iallafall. Dessutom nära till utgången!

Den som någon gympat med mig vet om mina svårigheter. Koordinera ben och armar funkar inte, särskilt inte om man samtidigt ska förflytta sig. Vet inte om problemet ligger i att jag aldrig räknar utan går på magkänslan...

Instruktören inleder med att fråga om det är några nya med denna gång. Ingen annan räcker upp handen, sådeles gör inte jag det heller... Vi värmer upp med en kortare stegsekvens, det går bra. Jag hänger med. Sedan är det dags för styrkan, här känner jag att jag har övertaget. Flera av min med motionärer lägger av...alltid något!

Därefter börjar det. Jag förstår att alla steg vi gör så småningom ska bli till ett...Det värsta är att jag nog är den enda som inte kan förutse stegsekvenserna, dvs bara jag som inte varit med förut. Tack och lov har jag en tjej framför som gör lite fel samt ytterligare en som inte orkar särkilt mycket (fast hon gör allt rätt). Instruktören beblandar sig med oss motionärer för att vägleda och peppa, men hon kommer aldrig till mig. Så antingen är jag urusel eller dess raka motsatts.

Jag kan inte låta bli att titta på en tjej som står framme vid spegeln. Hon tycker att hon är jordens snyggaste och slänger med håret, putar med behagen och står i, som om detta vore en uttagning till Playboy eller Moore magasin. Själv har jag mystiskt nog blivit förflyttad inåt mitten och jag kan själv skönja mig i spegeln...Jag tror inte att detta ska leda till några modelljobb utan jag försöker förminska mig än mer...

När passet är slut kan jag stolt konstatera att jag nog satt 17 av de 25 olika stegen och att jag är ganska trött såväl fysiskt som psykiskt (mental utmattning).