En kopp java

Vår nya last, sedan julafton, är en kopp espresso. S njuter mer än jag. Fast jag håller med om att det ser gott ut (men utan chokladbit smakar det INTE gott)

På M:s ridskola hade de under jullovet olika aktiviteter för sina medlemmar. De flesta är hon dock för liten för som t.ex. övernattning med gryningsritt. Men vi hittade en uteritt som till och med passade E. F hade vi fixat barnvakt till (trodde vi ja), men redan igår kväll började hon med darrande underläpp be om att få följa med... och visst vann hon! Vi träffade kompisfamiljen vid stallet. Där gjorde vi i ordning hästarna, utanför ven vinden obehagligt...

Trots 13kg på ryggen ( jo jag bar F), en avtrillad tjej och snålblåst så åkte vi alla hem nöjda men frusna. Kanske inte L som trillade av, rakt ner i det vattenfyllda diket...men vi andra.

Kvällen tillbringades hos P och K med god mat och trevligt sällskap. Denna kväll stod inte fru Fortuna S bi, som förlorade sällskapsspelen.