Jag minns det som igår. Vattnet gick klockan 23:45, S satt och jobbade för att hinna färdigt till mötet dagen efter... Efter lite funderande, (var det verkligen vattnet som gick eller?) ringde viförlossningen. Vi fick rådet att avvakta, försöka att sova (hur lätt vad det?? man var ju så spänd...) Frampå morgonkvisten ringde vi igen och fick då veta att det var fullt i hela Stockholm...Så det var bara att åka till Nyköping...Ganska många timmar senare klockan 20.06 kom hon ut...Kan fortfarande minnas känslan av denna nyfödda varelse...Nu är hon 7 år och tycker ena stunden att hon är störst i världen för att sedan vilja vara liten igen...Men hon är och förblir min först födda unge, älskar dig så gumman!
Dagen till ära trillade hon av hästen på dagens ridning. Som tur var blev hon mest rädd och kunde snabbt sitta upp igen för att om än mer försiktigt trava vidare!
1 kommentar:
Ja vart tar åren vägen? Hon var ju bara ett knyte alldeles nyss... Men världens goaste är hon fortfarande.
Kram den stolta Gudmodern ;)
Skicka en kommentar