Efter att farmor och farfar varit snälla och haft sjuklingarna hos sig igår var det min tur att axla manteln. F har klagat över ont i öronen och det har faktiskt runnit en del ur bägge öronen. Så jag ger mig på att försöka få en läkartid. Börjar med att ringa "vår" vårdcentral...Redan klockan 8:10 (telefontiden började klockan 8:00) meddelar en mekanisk röst att alla läkartider för idag är slut. Men behöver jag träffa en läkare ombedes jag att ringa Närakuten... Jag ringer dit, upptaget...upptaget igen...upptaget...upptaget igen. Till slut hamnar jag dock i telefonkön!! Efter 10 minuter kommer kopplingstonen, äntligen hinner jag tänka innan ånyo hamnar i TELEFONKÖN!!!! Där blir jag sittande i 5 minuter till. Plötsligt kommer en gallskrikande och blödande M in. Hon har klippt sig i fingertoppen och blodet sprutar. Så det är bara att lägga på...
Fingret klarade sig bra efter lite omplåstring. Jag funderade över om F verkligen behövde läkarvård. Jag konstaterade att hon varken hade feber eller ont i öronen längre, så vi ägnade oss åt andra saker under dagen
1 kommentar:
Visst är det jobbigt att det ska vara så himla svårt att komma fram. Har nog haft tur jämfört med dig de sista gångerna i alla fall.
Bra att ni kom iväg till sist i alla fall.
Skicka en kommentar